Planer

Det är lite hemligt. Men jag skriver om det här eftersom det inte riktigt är hemligt men ändå inte superofficiellt. Men jag söker bostad på Uppsalahem. Jag söker en lägenhet som är av storleken 3-4, för jag ska dela den med en person som heter Pontus och Bullen.

Det är helt underbart. Tänk att jag har kommit till det tillståndet i mitt liv att dela lägenhet med en person som jag älskar och som älskar mig. Jag är lycklig för det. Lycklig för att Pontus är den han är.

Under GMU:n var vi ute och bowlade, åt mat och drack lite öl. En av killarna på GMU:n ville under kvällen hångla med mig och ja, göra mer saker. Men jag sa till honom att jag vill inte, jag har kommit till tiden i mitt liv då jag inte orkar med att vara otrogen och hångla med andra. Den jag vill vara med är Pontus och vara han trogen. Så vi satt där på bänken och pratade om alla killar och tjejer vi varit med och jag babblade på om varför Pontus är en underbar människa. Så det blev inget hångel och trassel. Vilket var hur skönt som helst. Dock på bussen hem kände jag att den här killen var lite missnöjd men för den stunden struntade jag i det. Han var kåt och jag var beslutsam, om han ville hångla så fick han göra det med en annan tjej, inte med mig.

Det är ett sinnestillstånd hos mig som inte funnits tidigare och det är nog för att hos Pontus känner jag mig trygg och jag kan lita på honom och jag vill att han ska kunna lita på mig.

Sen älskar jag och det blir lite fjärilar i min mage då vid olika tillfällen Pontus står bakom mig och klappar på min mage. Tror och vet inte om han tänker på vad det sänder för signaler. Men jag bara står och ler.


Jättemycket.

Tillbaka!!!

Hej blogglivet!
Nu är jag tillbaka igen. På riktigt. GMU:n är klart och godkänd och jag har idag fått godkänt på min kandidatuppsats. Så jag är verkligen klar med kandidatjobbet nu. Och jag är klar med alla tankar om livet som jag har funderat på över när jag har stått ut med mig själv i skogen.

Så nu är jag tillbaka framför skrivbordet och kan skriva av mig igen.

Jag vill skriva att jag är glad, att jag inte är ensam, att jag är lycklig och pank. Jag mår väldigt bra nu. Jag har börjat bry mig om andra. Det gav GMU:n mig, att familj och vänner är det viktigaste man har, det är de som motiverar en att leva och kämpa för något. På militärutbildningen pratade de mycket om vad som är värt att skydda. För mig är det Sveriges territorium, vår befolkning och vår demokrati. Det var fint skrivet;)

Nej, men när det var tungt och människorna man arbetade med inte alltid var så hjälpsamma så tänkte jag mycket på mina syskon, på min fina Pontus och er vänner som finns där när jag hör av mig. Då tänkte jag på att när den här jobbiga var över så skulle jag få prata med er. Innan jag började GMU:n så var det ju mottagning på Ångström och då träffade jag en biolog som hade gjort lumpen som fjälljägare och han sa att man uppskattar verkligen det civila när man gör något militärt. Och hans ord tänkte jag på många gånger, att de stämmer. För aldrig har jag tyckt det varit så skönt att vara inomhus, äta god mat och umgås med vänner som är ens vänner.

Åh, bara för det ska jag ta fram lussebullarna ur frysen så de är lagom varma till lussefikat som är på Ångström ikväll. 17 dk. Appropå 17 dk. Jag älskar den akademiska världen. (Det kommer jag ha ändrad syn på om 3-4 år(Kanske)) Men alltså universitets människor är så mycket roligare att umgås med än med "allmänheten" eller med människor som bara inte undrar över hur saker och ting fungerar.

Så många gånger som jag började sjunga "Jag har aldrig vart på snusen..." för att lätta upp stämingen, men eftersom ingen kände igen det här så sa de bara åt mig att vara tyst och då fick man bita i det sura äpplet och sjunga något annat hjärndött...

Nej tacka vet jag vetenskapen och dess härligheter. Nu ska jag fortsätta skriva min essä om Gravitational lensing. Och vem vet, om två tre år kanske det är jag som håller i kursen Kosmologi=D